Tillbaka till Metall
Sammanfogning av olika metaller och metallföremål kan göras med olika tekniker. Skruvar och muttrar och idag är limning inte ett ovanligt sätt och även i slöjden kan vi limma samman mindre föremål. När människan började bygga stålkonstruktioner använde man en sammanfogningsmetod av nitar. Nitning används fortfarande som en stark sammafogningsmetod av metaller. I slöjden använder vi det i olika momnent. Efter lödning går jag igenom nitning.
Arbetsgång vid lödning finns i text och som film längre ner på sidan.
Lödning är en metod som används vid sammanfogning av metallmaterial. Metoden är mycket gammal och lödning av brons och koppar utfördes redan för 4500år sedan. Principen för lödning är att att delarna som skall sammanfogas värms upp till temperaturen som ligger över lodets smältpunkt. Lodet har en annan sammansättning och lägre smältpunkt än grundmaterialet. Lodet kommer genom kapillärkraften gå in mellan materialet som skall sammanfogas.
Mjuklödning sker i temperaturer under 450 grader C. Material och verktyg är billigare för mjuklödningen det är tillräckligt med en kraftig lödkolv med effekt på minst 80 watt. Det är även en fördel att inte behöva så hög upphettning men samtidigt blir inte lödningar lika hållfasta som vid hårdlödning. Lodet som används kallas för mjuklod. Lodet är idag fria från flera farliga kemikalier så som (Pb) bly som är förbjudet och har ersätts med Koppar/tenn legeringar, men är tyvärr inte lika lättflytande som de gamla blybaserade loden. Rekommenderat lod: Meltolit silvermjuklod Legering: 97Sn/3Ag. Arbetstemp. 225° C Rekommenderat flussmedel: Z-fluss, lödfett
Hårdlödning sker i temperatur över 450 grader C. Material och verktyg är dyra och kan behöva särskild utbildning för att användas (Heta arbeten). Lodet arbetstemperatur är omkring 550-750 grader C så att man använder kopparbaserade lod, även mässing och bronslod med tillsats av nickel, tenn och även silver. Rekommenderat lod: Silverlod vek: 670°C. Stänger Ø 1,5×250 mm. Ca. 230 st/kg. Rekommenderat flussmedel: Flussmedel Meltolit 770 välj pasta
Arbetsgång vid lödning Ytorna som skall sammanfogas måste vara rena från smuts, fett och oxider. Detta gör du genom slipning och kemiskt tvättning med sprit eller fettlösande medel. Vidare är det viktigt att detaljerna är fixerade mot varandra, detta gör du lättast med klämmor eller ståltråd. Flussmedel finns som vätska, pasta eller pulver. Pulvret måste först lösas i vatten. Flussmedlet läggs på precis bra på ytan som skall sammanfogas för lodet kommer flyta ut efter flussmedlets placering. Värmen tillförs så att den leds till fogytorna genom materialet. Värmer man direkt mot lodet och fogen smälter lodet innan bindytorna nått lödtemperaturen och lödningen blir svag om den inte misslyckas helt.
Nitning är då föremål av metall, trä eller annat material permanent fogas samman med en nit av metall genom ett förborrat hål. Det går även att utföra nitning så att man erhåller ett rörligt nitförband. 
Nitar var fram till andra världskriget mycket vanligt förekommande vid konstruktion av stålbroar och stålfartyg, tidigare även för sammanfogning av träfartyg. Idag har svetsning till stora delar ersatt nitning. Nitning är dock fortfarande mycket vanlig i konstruktioner där låg vikt och hög styrka krävs, exempelvis i flygplan. En speciell typ av nitar används även för att förstärka jeans på ett dekorativt sätt. Även andra knappar och detaljer på kläder kan fästas med plastisk deformation likt nitning. Nitar kallas också ibland andra metallföremål som appliceras på kläder för dekorativ effekt utan att vara nitar i ordets egentliga betydelse.
Nitning med massiv nit är den äldsta nitmetoden, numera har även sk. blindnit fått stort användningsområde. Massiva nitar tillverkas av smidbara metaller, en nit består av nitskaft och nitsätthuvud och det huvudet man formar kallas sluthuvud. Nitskaftets längd består av klämlängd plus stuklängd. Klämlängden motsvarar materialtjockleken som skall nitas. Stuklängden är den längd som åtgår för att forma ett sluthuvud. Stukhuvudet för en nit där där man skall utforma ett kulligt sluthuvud är 1,5 gånger nitskaftets diameter. Längden på niten bör då vara materialtjocklek + håldiameter * 1,5. Två kopparplåtar 1+1mm + (håldiameter 3mm * 1,5) =2+4,5 niten skall då kapas med såg till längden 6,5mm.
Verktyg för nitning, det finns tryckluftmaskiner till större nitar, vi använder handverktyg och då behöver du: kulhammare, dragstamp och nitdyna dessa finns i olika storlekar.
Genomförande av ett nitförband. Det borrade hålet bör vara 0,1-0,2 mm större än nitskaftet. Försök att borra alla hål samtidigt. Viktigt att grada borrhålen så att arbetstyckena ligget tätt ihop vid nitningen. Såga av nitskaftet i rätt längd. Använd inte avbitartång för det ger en deformerad ände som är svårare att forma. Sätt in niten i det borrade. Stöd det kulliga sätthuvudet mot nitdynan. Slå två slag med flata slagytan på nitskaftet för att stuka nitskaftet. Tag dragstampen, (vektyget med ett borrat hål) sätt den över nitskaftet och slå två bestämda slag så att arbetsstyckena trycks ihop och nitskaftet blir försänkt. Använd fortsättningsvis kulan på kulhammaren och stuka nitskaftet till ett sluthuvud. Avsluta med att slutforma sluthuvudet med nitstampen.
Borttagning av en nit sker genom att nithuvudet huggs av med en huggmejsel. Nitarna går även att borra bort. Genomförande, slå ett slag med körnaren i centrum av sätthuvudet och borra i centrum med borr som har samma diameter som nitskaftet.
Poppnit är en typ av rörnit som är ihålig och inte alls lika stark som en massiv nit och passar då bäst till tunn plåt. Nithuvudet formas av ett stålstift med huvud som dras in i nitändan med en speciell tång. Arbetsstycket gör sådant motstånd att det bryts av och fastnar i niten. Poppniten tar du bort genom att direkt borra från den sidan där poppniten har ett hål. Använd ett borr med större diameter än nitskaftet.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nitning
http://www.varvshistoriska.com/?p=visa-nyhetartikel&n=nitare-och-diktare
http://www.teknikhandboken.se/handboken/infastning-av-plat-i-olika-underlag/nitforband/allmant-2/
http://www.eaa.se/dokument/bygghandboken/BH22_utg2.pdf
länkar